BRÖST & FEMINISM.
BRÖST & FEMINISM. Två ämnen som ligger mig varmt om hjärtat. Tänkte berätta för er om min älskade vän och gamla kollega Lina. Vi kallar oss "BIMBON & SKOGSMULLEN."
Lina är bisexuell. Jag gillar killar. Lina har 3cm svart hårväxt på benen och i armhålorna. Jag skulle gärna lasra bort allt hår på hela min kropp. Lina vill bli kallad hen, jag vill bli kallad för prinsessan. Lina använder inte BH, det gör jag ganska duktigt. Lina har ko-ring i näsan, jag har navelpiercing. Jag tränar för att få putig rumpa, Lina vill ha plattare. Jag älskar rosa, Lina grönt, orange och brunt.
En gång råkade jag skoja och säga att Linas kille var omanlig. "OMANLIG? VEM SÄGER ATT MÄN MÅSTE VARA MANLIGA??" Oops!🙊 Jag älskar att RETA Lina."Åh, vad jag älskar dig min rosa lilla prinsessa" brukar jag säga. Vi har sagt att vi en dag ska klä ut oss till varandra. Vi båda har självdistans och är väl medvetna om att vi kan ses som extrema på våra olika sätt. Men sålänge man ser sig själv från fågelperspektiv kan man alltid bjuda på och skratta åt sig själv.
JAG ÄLSKAR VERKLIGEN ATT VARA MED LINA, vi har så himla kul och tycker så lika om mycket! Ja, om allt det VIKTIGA och MENINGSFULLA i livet! Om MENINGEN med livet, vad som är lycka och vad är egentligen feminism? Feminism för oss är att vara SJÄLVSTÄNDIGA som kvinnor. Det är både jag och Lina. Får vi mindre lön än vår manliga kollega sparkar vi in dörren hos chefen och kräver samma lön. Hade alla kvinnor gjort det, så hade det problemet inte funnits.
När jag och Lina vistas tillsammans i offentliga miljöer, tittar folk alltid undrande på oss. Även fast vi alltid skrattar högt, har så sjukt kul och har konversationer som aldrig dör ut så skulle ingen gissa att vi två verkligen funnit varann och är rörande överens om meningen med livet. Detta är ett bevis på att det yttre inte säger någonting alls om en persons inre! Det ENDA som utseendet säger om en person är vad den personen tycker är SNYGGT. Att döma någon efter personens yttre är som att tro sig veta hur en maträtt smakar genom att titta på den.
Ibland lockar det att färga håret brunt och framhäva tuttarna lite mindre. Men direkt tänker jag: NEJ! Det är ju såhär JAG vill se ut, detta tycker JAG är snyggt. Smaken är som baken. Det är väl det som är feminism? Att man ska få se ut PRECIS hur man vill som kvinna och ändå bli tagen på allvar? Vad tycker ni?
Jag älskar kvinnlighet. Jag älskar att forma min kropp genom träning och jag älskar att sminka mig, det är som att måla en tavla, som jag också älskar att göra. Jag ser ansiktet som ett konstverk där jag får utlopp för min kreativitet. Jag har inga problem att visa mig utan smink, jag tycker jag är fin naturlig, men jag sminkar mig för MIN skull, för jag tycker det är KUL. Jag är 24 år, att se bra ut för att få bekräftelse från killar gjorde jag när jag var 14 år. Nu gör jag det för MIN skull.
Jag vet hur mitt yttre uppfattas och vilka fördomar det skapar, men jag skiter verkligen fullständigt i det. JAG vet ju vem jag är och jag älskar att krossa fördomar som folk har om mig. Efter några minuters konversation brukar folks fördomarna om mig vara borta. Det är bland det bästa jag vet, att krossa de fördomarna. Om jag skulle ändra mitt utseende för att bli tagen på allvar så ger jag upp MIN kamp om feminism.
Visst, vi formas och påverkas av omvärlden och kvinnoideal sen födseln men tror ni inte att det även är något vi föds med? Mamma försökte verkligen få mig att vilja ha blå kläder och leka med bilar. Men hon gav upp, det gick inte att hindra mig från att klä ut mig till prinsessa. Min bror däremot, reagerade på motorljud redan i barnvagnen. Att ens flicka INTE ska få klä sig i rosa är ju precis lika fel som att hon inte får klä sig i blått?! Håller ni med mig?
Till sist... DET FINNS SÅ MYCKET HÄR I VÄRLDEN ATT VARA UPPRÖRD ÖVER. Kvinnlighet är inget jag väljer att vara upprörd över sålänge man mår bra och gör det för sin egen skull!
PS. Jag vill tagga Lina, men hon har tagit bort sin Facebook. Jag som alltid sagt "att inte ha Facebook är som att inte finnas". Saknar verkligen dig min rosa lilla prinsessa!
Lina är bisexuell. Jag gillar killar. Lina har 3cm svart hårväxt på benen och i armhålorna. Jag skulle gärna lasra bort allt hår på hela min kropp. Lina vill bli kallad hen, jag vill bli kallad för prinsessan. Lina använder inte BH, det gör jag ganska duktigt. Lina har ko-ring i näsan, jag har navelpiercing. Jag tränar för att få putig rumpa, Lina vill ha plattare. Jag älskar rosa, Lina grönt, orange och brunt.
En gång råkade jag skoja och säga att Linas kille var omanlig. "OMANLIG? VEM SÄGER ATT MÄN MÅSTE VARA MANLIGA??" Oops!🙊 Jag älskar att RETA Lina."Åh, vad jag älskar dig min rosa lilla prinsessa" brukar jag säga. Vi har sagt att vi en dag ska klä ut oss till varandra. Vi båda har självdistans och är väl medvetna om att vi kan ses som extrema på våra olika sätt. Men sålänge man ser sig själv från fågelperspektiv kan man alltid bjuda på och skratta åt sig själv.
JAG ÄLSKAR VERKLIGEN ATT VARA MED LINA, vi har så himla kul och tycker så lika om mycket! Ja, om allt det VIKTIGA och MENINGSFULLA i livet! Om MENINGEN med livet, vad som är lycka och vad är egentligen feminism? Feminism för oss är att vara SJÄLVSTÄNDIGA som kvinnor. Det är både jag och Lina. Får vi mindre lön än vår manliga kollega sparkar vi in dörren hos chefen och kräver samma lön. Hade alla kvinnor gjort det, så hade det problemet inte funnits.
När jag och Lina vistas tillsammans i offentliga miljöer, tittar folk alltid undrande på oss. Även fast vi alltid skrattar högt, har så sjukt kul och har konversationer som aldrig dör ut så skulle ingen gissa att vi två verkligen funnit varann och är rörande överens om meningen med livet. Detta är ett bevis på att det yttre inte säger någonting alls om en persons inre! Det ENDA som utseendet säger om en person är vad den personen tycker är SNYGGT. Att döma någon efter personens yttre är som att tro sig veta hur en maträtt smakar genom att titta på den.
Ibland lockar det att färga håret brunt och framhäva tuttarna lite mindre. Men direkt tänker jag: NEJ! Det är ju såhär JAG vill se ut, detta tycker JAG är snyggt. Smaken är som baken. Det är väl det som är feminism? Att man ska få se ut PRECIS hur man vill som kvinna och ändå bli tagen på allvar? Vad tycker ni?
Jag älskar kvinnlighet. Jag älskar att forma min kropp genom träning och jag älskar att sminka mig, det är som att måla en tavla, som jag också älskar att göra. Jag ser ansiktet som ett konstverk där jag får utlopp för min kreativitet. Jag har inga problem att visa mig utan smink, jag tycker jag är fin naturlig, men jag sminkar mig för MIN skull, för jag tycker det är KUL. Jag är 24 år, att se bra ut för att få bekräftelse från killar gjorde jag när jag var 14 år. Nu gör jag det för MIN skull.
Jag vet hur mitt yttre uppfattas och vilka fördomar det skapar, men jag skiter verkligen fullständigt i det. JAG vet ju vem jag är och jag älskar att krossa fördomar som folk har om mig. Efter några minuters konversation brukar folks fördomarna om mig vara borta. Det är bland det bästa jag vet, att krossa de fördomarna. Om jag skulle ändra mitt utseende för att bli tagen på allvar så ger jag upp MIN kamp om feminism.
Visst, vi formas och påverkas av omvärlden och kvinnoideal sen födseln men tror ni inte att det även är något vi föds med? Mamma försökte verkligen få mig att vilja ha blå kläder och leka med bilar. Men hon gav upp, det gick inte att hindra mig från att klä ut mig till prinsessa. Min bror däremot, reagerade på motorljud redan i barnvagnen. Att ens flicka INTE ska få klä sig i rosa är ju precis lika fel som att hon inte får klä sig i blått?! Håller ni med mig?
Till sist... DET FINNS SÅ MYCKET HÄR I VÄRLDEN ATT VARA UPPRÖRD ÖVER. Kvinnlighet är inget jag väljer att vara upprörd över sålänge man mår bra och gör det för sin egen skull!
PS. Jag vill tagga Lina, men hon har tagit bort sin Facebook. Jag som alltid sagt "att inte ha Facebook är som att inte finnas". Saknar verkligen dig min rosa lilla prinsessa!
